Änglar
Min beskrivning av Morsan, från sidan "Våra mopsar":
"MORSAN" PRÄSTBACKENS KAJSA KAVAT (FI UCH SE UCH NO UCH INT UCH Prästbacken's Glada Gerda x SE UCH Blå Mandag's Fabulous Felix)
Född: 2003-07-01
Foto: Håkan
Morsan är flockens "grand old lady", en mycket värdig dam som fyller 9 år till sommaren. Hon är min allra första mops, du vet, den där som stormar in i hjärtat & gör sig bekvämt hemmastadd där. För all framtid!!! Ingen kommer någonsin att ta hennes plats i mitt liv, hon är helt enkelt bara så underbar! Morsan kanske inte är den mest perfekta mopsen rent exteriört, men som individ är hon multi-champion flera gånger om!
Morsan fick -i tidig ålder- livmoderinflammation, den argsinta livmodern opererades bort & därefter har hon levt livets glada dagar!! Men innan detta hann hon dock med att få en kull valpar, med prefixet Prästbackens, med en (1!) levande valp i kullen. Det var den alldeles kopiöst söta Prästbackens Otroliga Ofelia, mest känd som kennel Tuggelites stamtik "Våfflan". Så alla Tuggelites mopsar -efter "Våfflan"- härstammar från min oändligt älskade, fina, gamla Morsan! Och det, mina vänner, är jag så väldans stolt över!!!
Med ålderns rätt så börjar hon känna av lite ålders-krämpor, sådär som vi alla gör allt eftersom åren går. På morgonen kan hon vara lite stelbent innan hon fått igång maskineriet fullt ut, men hon hänger fortfarande alltid med den övriga flocken på skogspromenaderna! Även om hon gör det i sin egen "Morsan-takt"....
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Foto: Håkan
Fredagen, den 29 juni 2012, kl.14:55 somnade vår älskade fina Kajsa in i min & Olivias famn.
Tänk, så liten plats du tog här på jorden men vilket avgrundsdjupt tomrum du lämnat efter dig.....
Lilla älskade vän, jag kan inte tänka mig ett liv utan dig. Jag minns inte hur det var.... Jag bad till Gud varje kväll de sista månaderna, bad om ett mirakel. Men alla ord kunde inte få dig frisk igen. Jag vet, för jag försökte. Jag har fällt alla världens tårar för dig, min älskling. Men inte heller det, fick dig att bli frisk igen. Jag vet, för jag försökte.
Tiden fortsatte att rinna ut för dig, allra finaste Kajsa. Som sanden i ett timglas.....
Min älskade lilla flicka, en dag ska vi mötas igen. Du & jag. För att aldrig skiljas mer. Då får jag -åter igen- smeka ditt mjuka, vackra huvud. Och än en gång får jag se in i dina kloka, tillitsfulla ögon.
Älskade, älskade gumman min... Jag saknar dig så obeskrivligt mycket. Det skär som sylvassa knivar i mitt inre....
Min enda tröst är att du inte behöver kämpa mer, du är så väl värd att få vila ifrån all smärta.
Jag ser de vackraste av änglar stå redo vid din sida, för att visa dig vägen till himlen.
Jag hör dem viska ditt namn. De säger det så vackert att det gör ont.....
Min älskade lilla Morsan, det är tid för vila nu.
Jag älskar dig. Mer än livet. Mer än döden. Härifrån till evigheten.....
Sov gott, min allra finaste flicka, tills vi ses igen!
_______________________________________________________________________________
Min beskrivning av Agnes, från sidan "Våra mopsar":
PRÄSTBACKENS ALERTA AGNES (Prästbacken's Tuffa Tuva x Mixtail's Mc Black Viking)
"AGNA-BAGNA-BUS" "RAGNARÖK" o.s.v. (jaa, det där med "Kärt barn...." ni vet!!)
Född: 2011-04-13
Foto: Nordanvindens kennel
Lilla underbara kavringspinglan Agnes samäger jag med Leif Sandström, Prästbackens kennel. Hon är ett litet fartfyllt yrväder som är helt bedårande! Och snygg! Jissesamalia, vilken kraftig & kompakt dam detta är. Redan! Agnes är den enda svarta mopsen i vår koja (än så länge!!!!!) & hon är så fantastiskt tok-rolig. Något som de övriga i flocken inte alltid håller med om, då hon ofta kommer farandes i fullrulle & sätter sina sylvassa små gaddar i öronen på dem!!
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Torsdagen, den 29 december 2011, ca kl.14:20 fick min lilla Agnes somna in i min famn.
Mitt liv blev så mycket fattigare utan dig. Men himlen desto rikare.....
Från första gången jag såg dig, som nyfödd liten valp, har jag älskat dig så mycket att det nästan gjort ont. Då visste jag inte att jag bara hade dig till låns för en kortare tid & att det skulle ta ännu ondare att inte längre få ha dig hos mig....
Min älskade, älskade lilla "Ragnaröken-världens bästa-fröken", du fattas mig!!!! Jag saknar dig så oerhört mycket, men jag unnar dig att slippa ifrån det onda. Du kämpade så tappert, du lilla!
Kärleksbarnet Agnes, du kom in i mitt liv som en ängel. Och du är fortfarande min ängel. Den enda skillnaden är att nu har du fått vingar......
Morfar Einar & mormor Paulina kommer att älska dig & ta hand om dig, tills vi ses igen!
Sov gott, min älskling!!!
________________________________________________________________________
PRÄSTBACKENS NÄPNA NANCY (Prästbacken's Ivriga Irma x BH CH CZ CH DK UCH NO UCH SK CH
Dharma Do'Dl'Bug By Teaseltail
"NANCE" "NANCY-PANCY"
Född: 2004-10-05
Foto: Zandra Sandström
Nancy, den underbara, härliga, tokiga lilla galenpannan, flyttade in hos oss som mops nr.2, efter Morsan. Egentligen hade Zandra & Leif, Prästbackens kennel, bestämt sig för att behålla henne, men min dotter Olivia & Nancy fann varandra direkt! Det var kärlek vid första ögonkastet!! Olivia "tjatade" på Zandra & till slut kunde inte Zandra stå emot längre.... Så vid drygt 4 månaders ålder så flyttade då -ÄNTLIGEN- lilla yrvädret Nancy in hos oss. Och Olivia var den absolut lyckligaste lilla tjej man kan tänka sig!!!
När Nancy var runt ett år, så märkte vi att hon haltade lite på ena frambenet, till & från. Kanske hade hon en muskelsträckning? Hon var ju, som sagt, en mycket livlig mops-flicka! På veterinärens inrådan avvaktade vi ytterligare en tid, då första misstanken var just en rejäl sträckning & hon behandlades/rehabiliterades utifrån den diagnosen. Men då Nancy inte blev bättre, så bokades tid för en grundlig utredning av hältan. Å svaret var bara så oändligt sorgligt..... Vår älskade, fina Nancy-pancy hade en allvarlig skelettförändring i sitt ena framben. Veterinären förklarade att detta var av "icke ras-bunden karaktär" utan något som kunde drabba alla växande individer, inom alla raser. Å dessvärre gick det inte att göra något åt, var inte möjligt att operera, utan det enda vår snutte-gumma hade att se fram emot, var mer & mer smärta.... Det var en helt overkligen diagnos, omöjlig för oss -men framförallt för Olivia- att ta in. För att vara helt säker så konsulterade jag ännu en veterinär. Kanske hade den första haft fel..... Men...nej! Fick samma nedslående besked.
Det var bara att inse, det bästa vi kunde göra för vår älskade fina mops-flicka var att låta henne somna in. Det tog bara så obeskrivligt ont i hjärtat, lilla Nancy var ju för Guds skull bara 18 månader.... De sista dagarna visade hon oss tydligt att hon hade väldigt ont, hon ville inte alls stödja på sitt framben längre. Vi insåg att tiden rann ut, fortare än vi trott..... Jag & mina döttrar var vid vår älsakde Nancy's sida in i det sista, hon somnade in -lugnt & stilla- omgiven av vår kärlek. Det tomrum som Nancy lämnade efter sig var som ett stort, svart, avgrundsdjupt hål inom oss...
Vår högt älskade lilla ängla-flicka, du lever i våra hjärtan för all framtid! Sov gott, lilla vän!
Nancy lever oxå kvar i vårt kennelnamn, QA-wa NA-ncy KA-jsa, som jag valde just för att hedra våra tre första mopsflickor. För alltid!
_________________________________________________________________________
I stood by your bed last night, I came to have a peep.
I could see that you were crying, you found it hard to sleep.
Whined to you softly as your brushed away a tear.
“It’s me, I haven’t left your, I’m well, I’m fine, I’m here.”
I was close to you at breakfast, I watched you pour the tea.
You were thinking of the many times your hands reached down to me.
I was with you in the shops today; your arms were getting sore.
I longed to take your parcels; I wished I could do more.
I was with you at my grave today; you tend it with such care.
I want to reassure you, I’m not lying there.
I walked with you towards the house, as you fumbled for your key,
I gently put my paw on you; I smiled and said, “it’s me”
You looked so very tired and then you sank into a chair,
I tried so hard to let you know that I was standing there.
It’s possible for me to be so near you everyday.
And say with certainty, “I never went away”.
You sat there very quietly, then smiled, I think you knew.
That in the stillness of that evening I was very close to you.
The day is over … I smile and watch you yawning.
And say “Goodnight, sweet dream God Bless,”
And when the time is right for you to cross the brief divide,
I’ll rush to greet you and we’ll stand together side-by-side.
I have so many things to show you, there’s so much for you to see.
Be patient, live your journey out then come and be with me.
Den engelska texten är lånad av Zandra Sandström, Prästbackens kennel.
